Du bläddrar just nu i kategoriarkivet för ‘Skola’
Inget på hela internet är roligt :( Och jag förstår inte kemin, och jag förstår inte varför jag inte förstår. Är ganska säker på att det inte är svårt alls egentligen, men min hjärna har fått fnatt.
Det enda som är bra är att jag har en evil masterplan för att slå min bror i Singstar. HA!
Nu ska jag se på film istället tror jag.
Jag är trött. Bara. Så. Trött.
Snittat kanske fyra timmar sömn de senaste nätterna, lång skoldag idag, inte så konstigt. Har varit hemma ett tag nu iaf och inte gjort nånting. Ätit kladdkaka och försökt kolla på film men min kära dator har visst bestämt sig för att inte spela upp dvd-film helt plötsligt. Jävla datorer, sviker alltid när man som bäst behöver dem :’( Och so much for att vara laglydig och köpa film, nä nu blir det skaffa nåt sånt där vara-hemligprogram så att inte IPRED dödar mig och tanka mer än nånsin. HA!
Jag är arg på det mesta.
Ska nog gå och däcka i sängen istället.
Utmattningen är total. Tyvärr får jag inte lägga mig och halvdö förrän imorgon. Nu måste jag plugga till mitt matteprov. Och göra kemi-experiment. Kaffe, kanske? Choklad vore gott…om jag hade haft nån. Orkar/hinner inte skaffa. Kom hit och ge mig choklad. Snälla?
Sååå. Valentine’s Day, ingen het dejt; bara jag, en kanna kaffe och en hemtenta i fysik. Och så youtube.
Rätt najs ändå.
Befinner mig i matematisk trans. Återkommer vid kapitlets ände.
/M.
Tror jag har drabbats av nån slags kronisk trötthet. Och kronisk huvudvärk. Som en annan pensionär. Igår, skola enda dagen den här veckan (vi har nåt slags lov som inte är lov utan hemuppgifter), slutade fem, hemma halv sex, tänkte ”vila en halvtimme”…. La mig i sängen, plötsligt var klockan halv tio. Fyra timmar helt magiskt försvunna, hur gick det till? Och, nu börjar det brännas, hur blir man pigg? Seriöst, jag fattar inte. Känner mig som ett kolli. Och hur blir jag av med den här huvudvärken? Vet inte ens vad den beror på. Buhu.
Och så hade jag tänkt börja cykla till skolan, och då blir det plötsligt vinter. Känns ju lite…förskjutet. Är det inte dags för vår nu? Aja, snö är fortfarande fint.
JA JAG ÄR BITTER IDAG. Känns väl aningen bättre nu när jag fått gnälla. Kommer kännas ännu bättre om en stund när jag dragit täcket över huvudet. God natt världen.
Vaknade med samma skumma känsla av sjukdom-på-väg-att-bryta-ut som jag somnade med igår, men då den ännu var outbruten tog jag mig till skolan. Var där hela dagen, nio till fem (!). Köpte nyponsoppa på vägen hem (dock inga apelsiner, de var ruttna) och efter att ha hinkat i mig ungefär en halvliter känns det faktiskt bättre! Dessutom är det onsdag imorgon, min lediga dag. Ska ägna den åt att tvätta, städa och plugga matte. Och ringa måste-samtal som jag egentligen vill undvika. Nu ska jag sova, måste fixa till det här med dygnsrytmen. Funkar inte riktigt att somna nolltvå när man ska upp sju.
Försöker varva ner efter flygande fläng hit och dit hela dagen. Märkliga möten med oväntade människor (världen är liten, eller kanske bara den här staden), missuppfattade tider, bokförsäljning (ka-ching!), besök i föräldrahemmet…har även blivit bjuden på hamburgare och fika och bio av snälla föräldrar. Såg Lornas tystnad, en belgisk film. Märklig, inte sådär fantastisk, men absolut inte dålig.
Haft min första lektion för terminen också, fysik. Liten introduktion mest, men spännande. Jag lär mig faktiskt saker! Alla ämnen jag läste förra terminen kändes mest som redovisning av kunskap jag redan hade. Entusiasmen flödar, jag önsketänker och hoppas att det kan vara hela våren.
Dagens guld var att komma hem och bli påmind (tack Sara!) om att Bruno K. var på TV. Han väste fram sina dikter iförd sliten kostym, slokande hatt och kajal (mannen är nästan 60!). Det var fint och över alldeles för fort.
Jag tänker fortfarande för mycket, men svårmodet har krupit tillbaka in i sitt hörn av själen, den där platsen där det brukar ligga och ruva. Det kan få damma igen ett tag, till nästa gång det är dags att leva mer ovanför världen än i den.
Ett citat får avrunda kvällen. En gammal favorit, sluraderna ur Den meningslösa hettan:
”jag säjer även sorgen har armar
som omfamnar dej
du kan inte läkas
i en värld du aldrig krossat”
Sömn.
